Vi ska flytta i november. Tidigare om huset blir sålt innan, då blir det interimboende i yngste sonens lägenhet i Malmö. Hur som helst, 23 års boende i ett hus resulterar i en massa bra-att-ha-grejer, och det är bra sysselsättning en regnig  semesterdag att sortera och  köra till tippen.
Vi är väldigt duktiga att peka ut varandra som lumpsamlare, men sanningen är nog närmast nånting ur Fablernas Värld. Välkommen till familjen Hamster!
Här bor Pappa Hamster, även kallad Mannen, som vägrar skiljas från någonting med sladd oavsett ålder. Undantag görs för dammsugaren av någon skum anledning.  Rullbandspelare (med inspelade band daterade 1953), kassettbandspelare, förstärkare, radioapparater, TV-dito, diaprojektorer (med tillhörande minst 14 kassetter  bilder från 50-70talet) , verktyg, tågbanor, just name it. Han har även en fäbless för manualer, varför vet jag inte, eftersom han aldrig har läst en i hela sitt liv. Omanligt, enligt honom. Men sparas ska de. Jag hade sorterat ut en kasse med gamla bruksanvisningar och han plockade upp hälften igen. Bland annat en om vattenutkastet på baksidan av huset. Mitt  påpekande att vi använt det i alla år, bara genom att vrida på kranen bemöttes bara med en fnysning, och dokumentet lades över i spara-högen. Det kan ju vara så att de som köper huset inte begriper hur man öppnar en kran.

Själv lagrar jag allt man kan göra något kreativt av. Dvs metervis med tyger, inköpta lite varstans i världen som i tanken skulle bli så vackra kläder. I ärlighetens namn har en hel del tyger blivit det också, även om symaskinen mest samlar damm numera. Garnerna har jag faktiskt gjort mig av med, även om det sved. Med dem följde en halvfärdig tröja, modellen av någon fancy designer,  i handmålat (!) italienskt garn med framstycke, bakstycke och en halv raglanärm. Slätstickning, stickor nummer 2,5 förklarar varför.  Broderi-eran var kort, därför åker julvepan som jag började på 1977, och vars tomte fortfarande bara hade en vante att hålla sin halva gran med. Flamskvävnad provade jag också på, till svärmoderns stora belåtenhet. Sorry, nu hamnade ramen  hos Lions. Så har vi målningen. Efter en lovande start insåg jag redan förra seklet att det inte var kompatibelt med oljemålning och små barn. Färger, paletter och panåer har torkat in sedan dess, och även om avkomman inte krälar på golvet längre så känns det passé. Däremot får akvarellfärger och pennor följa med, liksom allt som har med foto att göra.
Sedan har ju allt släktforskningsmaterial. Jaja, det är ju även inlagt på datorn numera, men jag kan ju ha missat något som finns i alla de luntar av utskrifter, handskrivna brev och katalogkort som fyller en egen bokhylla. En sak på min att-göra-under-lovet-lista var att gå igenom allt, lägga in och ev scanna. Tur att jag har två veckor ledigt till… Dessutom har jag någon hyllmeter med tryckt släktforskarlitteratur, som vänslas med all kurslitteratur från diverse utbildningar på olika nivåer. Och alla böcker jag till nöds använder i mitt arbete. Nu höll jag på att glömma alla kokböcker. Alla är faktiskt mer eller mindre använda, fast idag nyttjar jag mest Internet, minnet och fantasin. Det får väl bli storsläggan, så småningom, närmare flytten. Typ en halvtimme innan bilen går. Eftersom jag ändå är i bokhyllorna fortsätter jag med skönlitteraturen.  *suck* Det mesta som inte är inbundet har redan gallrats ut tidigare, liksom de där böckerna som följde med Bra Böckers uppslagsverk en gång i tiden. Deras affärsidé gick ut på att om man ville ha ett komplett verk fick man så vackert köpa tre halvtaskiga romaner också. Några guldkorn finns där dock, och de får följa med.  Övrigt måste jag nog bläddra igenom ytterligare en gång och sortera. För inte kan vi ta med alla böcker som vi säkerligen inte kommer att läsa om. Eller?