Nu är vi hemma igen, efter 34,3 trampade mil. Allt är uppackat, det mesta tvättat. Av utrustningen alltså. Intrycken ligger fortfarande i en salig röra i medvetandet, och ploppar upp lite som de vill. Jag har så smått börjat gå igenom fotona och det låter som en floskel att säga att det är en tur längs Memory Lane, men lite så känns det.

Vad gjorde vi som var rätt, och vad kunde gjorts bättre? (Gu’ så pedagogiskt. Här lyfter vi minsann fram det positiva. Yrkesskada.)

Kartor. Till att börja med beställde jag (på inrådan av Sveriges turistförening)  en cykelkarta över södra Sverige från kartbutiken.se. Vi ville i möjligaste mån undvika biltrafiken och ansåg att de drygt  300:- den kostade skulle vara en god investering. Tyvärr uppfyllde den inte alls våra förhoppningar. Många cykelvägar som vi vet finns fanns inte utsatta i dessa häften, och vi returnerade dem. I stället ringde jag runt till turistbyråerna i de kommuner vi skulle passera och bad dem skicka de kartor de hade, och det var aldrig några problem. Dessutom  gratis! Jag gick även in på vägverkets sida på nätet och hittade en del cykelvägar där. Trots det hittade vi flera cykelvägar som inte var utsatta på några kartor. Positiva överraskningar!

Boendet. När vi tidigare år kört på bilsemester har det ofta varit mer oplanerade rutter. Vi har stannat när det känts dags för det. Om det inte varit något ledigt har vi kört en bit till och letat vidare. Det är det inte läge att göra på cykel! Om man suttit och filat på sadeln i ett antal timmar vill man definitivt inte köra någon mil extra för att det är fullbelagt när man ska checka in. Boka alltså i förväg. Grunden i planeringen för denna resa var dagsetapper på runt tre mil (även om de ibland blev längre…) och med det avståndet i åtanke sökte jag logi som verkade trevligt på Internet. Det innebar en hel del pusslande och flyttande av dagar, för redan flera veckor tidigare var en del ställen fullbokade.  Vi har ju också förmånen att ha goda vänner som vi kunnat våldgästa på några platser!
Alla de förbokade ställena uppfyllde våra förväntningar, utom Åhus B&B, där det plötsligt inte fanns rum med dusch och WC som bestämt. Hade det bara funnit på samma våningsplan, och inte varit sååå många rum att dela på faciliteterna hade vi stått ut med våningssängen, men nu… Nä. Det var sämre än något vandrarhem vi bott på sedan 1960-talet. Återstår att se om vi får pengarna tillbaks från förbokningen – rummet blev ju faktiskt uthyrt till mannen bakom oss i kön.  Login  löste sig i alla fall med rum på Åhus Gästis istället. Det är alltså bra att ha Mannen (eller annat reservkapital) med sig!

Maten. Varje morgon klämde vi i oss en rejäl frukost där vi bodde. I cykelväskan fanns vatten och frukt, och vid lunchtid stannade vi oftast och åt något lättare. Rökad sill, rökad röding, rökad lax, rökad makrill. Utbudet är stort utmed den skånska kusten! Fika och glass ingick också i dieten.  När inte våra vänner gödde oss i sina hem åt vi på lokal, ibland väldigt enkelt, ibland riktigt flott! Egentligen är det inget som behöver planeras, bara kolla att det finns matställen dit man ska.  Slumpen gjorde att det blev buffé både på Löderups strandbad (italiensk dito som inte imponerade allt för mycket med antipasto och pasta och ost), Apotekarnes i Simrishamn (som imponerade desto mer), och Solgården i Maglehem.

Packningen och utrustningen. En bra cykel är ett måste. Själv har jag en city-bike som knappast är avsedd för långfärder, men den var bra att skylla på när Mannen drog ifrån på sin lite sportigare variant. Hans var alldeles ny, och min var nyservad av en yrkesman. Det enda som gick sönder var en fjäder som ramlade av från mitt ekerskydd där bak, så det lät som när man var liten och fäste en pappskiva med en tvättklämma mot hjulet.
Väskorna (från Biltema) hade vi fått i julklapp av dottern med sambo, och de var suveränt bra. Varje väska bestod av två bagar med blixtlås, tampar och ytterfack som hängde på var sin sida om pakethållaren,  samt en avtagbar ryggsäck som satt ovanpå mellan dem, alltså över pakethållaren. Alltihop fästes relativt lätt – och säkert – på cykeln. Ovanpå alltihop hade Mannen dessutom sin laptop fastsatt med spindeltampar. Jag hade även min cykelkorg, där filt och midjeväska fick åka med.  Min sadel hade ett extra överdrag med gel-fyllning, även det från Biltema.
Hjälmarna vande vi oss snabbt vid, och det var tur för bakdelarna (åtminstone min) att vi hade riktiga cykelbyxor med inbyggd vaddering. Vi hade också investerat i funktionströjor som andas och torkar snabbt igen om de blir blöta.
Konstigt nog verkar det som packningen var rätt anpassad. Allt användes utom en långärmad tröja, och jag behövde köpa till en t-shirt (som blev två, plus ett par jeans). För att få ner allt i väskorna fick det rullas hårt, och då klarade sig skrynklorna ganska bra också. Vi stannade  två nätter i Onslunda och då gavs tillfälle att skölja upp och få torrt cykeltröjorna. Regncaperna var perfekta de gånger regnet behagade drabba oss. De var lättåtkomligt packade och gick snabbt att dra på och de täckte  allt från styret och bakåt, inklusive oss. Hela vägen hade jag sportsandaler med kardborreband, men hade även smugit med ett par guldsandaletter. Inget konstigt med det väl??
Ett råd till medsystrar om ni ska ge er ut på cykelsemester och råkar ligga fel i tiden. Använd  långa (inga kanter mot sadeln) sanitetsprodukter med vingar i stället för sådana med snöre med knut på. Tänk bara Prinsessan på ärten…

Annat att göra mer än att cykla. Vi hade båda två packat ner var sin bok, och jag läste säkert ett helt kapitel i min.  Lite kultur blev det också; teater på Marsvinsholm (förbokat), fotoutställning i Maglehem (omvetad) och tillika life-musik på samma ställe (glad överaskning)  plus ett och annat galleri på vägen. I övrigt har vi pratat med en massa trevliga människor, både nya och gamla bekanta, och sedan har inte orken räckt så mycket längre. Det har med andra ord inte varit några som helst sömnproblem, utom för Mannen, som av säkerhetskäl inte vill använda öronproppar. Själv hade jag ju honom på vakt bredvid, proppar i öronen och sov som en klubbad säl oavsett kyrkklockor, råbockar eller råmande kossor.

Flera har redan frågat oss om det är något vi kan tänka oss att göra om. Och faktiskt, ja. Under förutsättning att vi får sova i ordentliga sängar och äta vid dukat bord.
Vissa stunder var det så klart ordentligt kämpigt. Skåne är inte platt, om nu någon tror det. De böljande fälten döljer alltid en utdragen backe.
Väder och vind kan man inte planera, hur mycket kaffesump eller renmagar man än spår i. Vinden orsakade  en och annan svordom, för alla dagar utom en blåste den mot oss. Ändå envisas jag med att tycka att vi i stort hade tur med vädret. Solbrännan är vårt vittne! Visst, vägen mellan Löderup och Skillinge var mycket blöt, och vi fick en dusch mellan Simrishamn och S:t Olof också, men i övrigt har de där skurarna passat på när vi varit inomhus.
Allt det vi sett bakom de stora vägarna, främst naturupplevelserna,  uppväger mer än väl strapatserna på sadeln. Om ett tag blir det väl som Mannens lumparminnen. Vi minns bara det positiva.

Väl medvetna om att inte många trodde att vi  verkligen skulle genomföra det hela känns det extra gott att ha gjort det, utan att ha behövt ringa efter någon av de akutbilar som erbjudit sig att hämta oss…

I morse klev jag upp på vågen, hoppfull om att all denna motion skulle visa sig. Det gjorde den. Plus 1,5 kilo.
Muskler lär väga mer än fett. Låren är i och för sig stenhårda, men ändå. Det var inte det jag hade hoppats. Jag får väl trösta mig med att Foppa lär ha ett BMI på över 30, utan att ha något överflödigt fett. Foppa och jag.  (Nej, jag har INTE BMI över 30!!)  Men än är vi inte så tighta att jag tar på mig ett par foppa-tofflor.