Vi lämnade ett mulet Simrishamn i morse och ställde in siktet på Onslunda. Om trakterna runt Snårestad kunde liknas vid Kebnekaise är Österlen rena Alperna. Cykelvägen går från Simrishamn o upp till Rörum, och på avstickaren över Rörums backar är det just backig. När man flåsande, stånkande, svärande och svettandes lyckats komma upp på ett backkrön, ser en svag, kort nedförsbacke som följs  av en ny, lång, brant uppförsstigning, samtidigt som vinden inte går ens väg och regnet börjar falla är åtminstone jag beredd att lägga mig ner och klösa asfalten, förbanna allt jag kan komma på och ringa efter en taxi. Då är det tur (?) att Mannen försvinner som en prick i fjärran och jag ärt för stolt för något annat än att kasta mig på cykeln igen. Ett extra aber efter det att cykelvägen tog slut och vi vek av mot S:t Olof var den dåliga vägkvalitén. Tidigare har vi kunnat utnyttja nedförsbackarna till en bra fart (max 32 km/h) och rullat snålskjuts halva uppförsbacken. Men nu var det så håligt och sprucket i vägkanten att man riskerade att skickas rätt ut i evigheten om man hamnade i en håla, alltså lägre fart nerför och inget gratis uppför.

Vid  uppehåll för regnet i S:t Olof upptäckte vi att tåget, dvs ångvarianten, stod inne på stationen och körde bort om och kollade. Flera av de som driver det verkar vara jämgamla med loket. Tur det finns entusiaster!

Mannen har förresten uppvisat en ny sida under denna resa. Från att vid alla tidigare resor i bil blåst förbi allt vad ateljéer, butiker och annat som säljer varor i högsta tillåtna hastighet föreslår han nu själv att vi ska stanna hos keramiker, damastväverier, presentbodar, etc. Först blev jag glad över denna mognadsutveckling hos honom, sedan började jag fundera på om han ville pausa, tills jag kom på att vi har ju ingen plats att ta med något inköpt. Det  är alltså helt säkert att släppa lös mig i allehanda affärer. Det finns däremot små hårda saker, som inte tar så mycket plats i bagaget, och det hade jag spetsat in mig på i Rörum, i en silversmedja! Men naturligtvis var den stängd!

Nu har vi i alla fall kommit fram till Lennart o Ingrid i deras stuga  mellan S:t Olof och Onslunda och blivit så väl mottagna redan, med både mat och dryck! Här stannar vi två nätter, så i morgon blir det bara stegräknare och ev. lite andra funderingar, medan jag väntar på att mina cykelkläder som jag sköljt upp ska torka. De luktade inte smultron precis.

Dagens citat: Jag ska strypa den jäkla klockaren (Mannen i morse efter att ha väckts varje halvtimme hela natten av kyrkklockan)

Dagens låt: Highway to Hell med ACDC (som tillägnas den unge föraren av en grå BMW, som förutom att blåsa förbi oss alldeles för nära och fort dessutom gjorde fingret)