Återvunnen präktighet

Jag försöker vara miljömedveten, lämnar papper, glas och plast på återvinningsstationen, har tygkasse med mig till affären, etc.

Allt det där som ska återvinnas brukar samlas i kassar i torkskåpet här hemma. När torkskåpet är fullt bärs det ut i bilen, och när jag knappt själv får plats i bilen längre måste jag köra till återvinningsstationen.
Det gjorde jag häromdagen, det var länge sedan förra gången, så skörden var stor.

Det står en man där, i samma ärende som jag och vi börjar konversera så där som man gör om man är lite social. Vädret, jodå, det var ju hett, men man ska ju inte klaga, det är det vi går och längtar efter hela året.

Tidningar, reklamblad, hopvikta bag-in-box (med avklippta plasthandtag såklart), äggkartonger.

– Ja, och det är ju tur att de här stationerna finns, hur fick man plats med sina sopor innan dess?

Vidare till glasigloorna (fick slå upp pluralformen).

– Ja, det kan man undra, sopberget måste ha varit ännu större då.

Då någon gång tar Präktighetsdjävulen över mig. Här är banne mig en som VET att vi har ärvt jorden av våra föräldrar, och bara lånar den av våra barn.

– Det är verkligen vårt ansvar att sopsortera! Själv samlar jag allt i olika påsar som jag kör hit och tömmer varje vecka!!

Jag väntade mig naturligtvis att gillande svar, men mannen bredvid förblev tyst. Hade han inte uppfattat hur duktig jag var? En sneglande blick på honom visade att han stannat i sitt kastande av en burk ofärgat glas (lingonsylt?) och halvt hänfört tittade på när jag raskt tryckte in ungefär den tjugotredje tomma vinflaskan i den gröna igloon. Den landade med ett kras ungefär samtidigt som pengen hos mig, om vad jag hade sagt: Tömmer varje vecka… Och ett antal bag-in-box och många fler tompavor. Hmm. Skulle jag göra en pudel och säga att egentligen är det flera månader sedan jag var här sist, eller försöka förklara att vi haft stor fest, eller? Nä, det hade bara varit att hilla in sig (skånska för att trassla in sig) ännu mer, så jag bara log.

Vad är då sensmoralen? Tja, låtsas aldrig vara präktigare än du är, eller drick mindre vin. Välj själv.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s