Tankar från sommarparadiset

Det finns en ort på yttersta näs, som på sommaren förvandlas från en tyst, fridfull liten ort, till ett bubblande inferno av hästfolk, badgäster och andra turister.  Under vinterhalvåret bor där några tusen personer, eller är skrivna där av skattemässiga skäl (för här är friheten större och skatten lägre),  och under några sommarveckor närmare tiodubblas det antalet.  Många av de nyanlända talar med tungspets-r.  Högt och gärna. Särskilt i den lilla ICA-butiken vid torget, där hökaren förtjust gnider sina händer, skivar biffarna tjocka som stekar och säljer ihop hela årets förtjänst.
Morgonen eller förmiddagen är ett lämpligt tillfälle att studera sommargästernas rara art. Vanligen iklädda vita badrockar med en liten logga på vänster bröst, ortens äkta toffel med målade gäss på fötterna, och ett droppande badplagg i handen,  minglar de runt i de trånga gångarna i affären och kysser dubbla luftkyssar bredvid varandras kinder. Oh, kära du, har du också badat idag? Jamen visst, kära du. Är det inte ljuuuuvligt? Ja, vet du, jag är faktiskt  n-a-k-e-n här under.

När man kommer till kassan är det dags att betala, och fortfarande försöker en del sommarminglare få skriva upp i  boken, dvs den gamla blå  ringpärmen  – som inom parentes var en annexbok till adelskalendern – för att få betala i slutet av månaden.   Denna boken var en gammal tradition, det måste ju alla förstå, som våra kära sommargäster var vana vid sedan generationer, det är  ju det är pittoreskt att kunna handla på bok!
Vi infödingar som sedan länge insett att det rosa kortet fungerar utmärkt suckar lite diskret. Om vi nu kommer så långt som till kassan. Gången kan mycket väl vara blockerad av en skrinda med en naken sovande Jacob/Desirée/Ulrik/Emma som placerats där medan den badrocksklädda föräldern underhåller charkdisken och andra med en livfull berättelse om det sovande barnets matvanor och framsteg i simskolan.

Förutom en längtan hos sommargäster att bevara traditioner och moster Elsas gamla badrock  – Tänk, kära du, den har hängt här sedan farfars far byggde huset 1912! –  finns även hos delar av ortsbefolkningen ett högt läande skydd mot förändringens vindar. Det är inte bara stadskärnan och naturen som ska skyddas, utan allt som går fortare än en rullator (om det inte tillhör någon i den elitistiska Vi-som-vet-hur-det-ska-vara-klubben) eller är större och högre än en badhytt (undantag görs för murar runt det egna hemmet) stoppas effektivt redan på planeringsstadiet.

Ett barn av den gästande arten frågade sin mamma man verkligen fick gå och handla i affären endast iklädd badrock, och fick det uppmuntrande svaret att Men lilla du, här kan man göra precis som man vill!
Det är inte utan att jag funderar på att smita ner på PUB eller NK vid nästa besök i kungliga huvudstaden, iklädd hotellets morgonrock och se om det funkar där med.
Så om ni möter  någon i den klädseln där, med skorrande tungrots-r, är det förmodligen jag på forskningsexpedition.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s