Det hände faktiskt lite till, värt att skriva om i samband med julefrokosten, men kanske inte tillsammans med all den goda maten.

På alla näringsställen, eller de flesta i alla fall, finns även toaletter. Nu är ju Det Lille Apotek Köpenhamns äldsta restaurang, och även om det inte handlar om ett direkt avträde kunde faciliteterna varit lite mer anpassade till nutiden.

Längst in i hörnan av lokalen, bredvid personalens  porslins-, disk- och kassautrymme, som i sig inte överträffar många flygplans dito i storlek, finns två dörrar, en med en herre på och en med en dam på.
Inne på damernas finns först ett litet utrymme med en vask och en spegel, sedan bakom ytterligare en dörr en porslinstron tre trappsteg upp. Plats för en, säger en dam i taget.

På herrarnas finns bredvid handfatet två lägre spolbara vaskar att göra ‘nummer ett’ i, samt även här en dörrförsedd tron för dem som har sittande behov.

Även om det inte var Nobelfesten ville jag vara garderad  och uppsökte damernas innan vår fyra-rätters sittning tog vid. Det var mer än jag som kommit på den idén. Fyra damer köade utanför och det var ingen action alls. Hon som var där inne tog g-o-d tid på sig, förmodligen fixade hon både hår och läppar för alla eventualiteters skull.

Jag började snegla på herrarnas men såg att det bara var dörren till tronen som hade lås, inte den till pissoaren. Och eftersom jag råkat ut för en liknande situation vid tidigare tillfälle vågade jag inte ta chansen. Då kom väninnan som även hon skulle skvätta av sig först.

Bra! Jag bad henne passa yttre herrdörren, medan jag utnyttjade kungatronen, så kunde vi skifta sedan. Sagt och gjort. Jag fick gjort vad jag skulle och väninnan gick in, med mig som dörrvakt.
Då kommer en dansk herre och vill gå in. Jag talar om att där är upptaget. Struntade väl han i. Jag höll fast dörren och sade att där var en dame där inne. Han pekade på dörren till damernas och försökte komma förbi mig, och kära I, jag kämpade faktiskt emot! Men gubben ryckte upp dörren och stegade in, med  mig , tjatande om att det var en dame i båset, i hasorna.
Han kunde inte brytt sig mindre, utan öppnade helt lugnt gylfen och, ja ni vet varför. Jag försvann ut igen, och ungefär samtidigt kom väninnan ut från kungasviten. Den kissande mannen log och hälsade och nickade med hela kroppen, såväl det som innanför som utanför kläderna.

Nu är ju tack och lov inte väninnan (heller) någon blyg liten viol utan hon hälsade tillbaks, och tvättade händerna i vasken bredvid innan hon kom ut. Nu är vi av den sorten att vi tyckte det var våldsamt roligt. Väninnan konstaterade kallt att gubbar med prostata (hon påstod att hon kunnat konstatera besvären) ska man inte stoppa, och han hade mest verkat tycka det var trevligt med sällskap. Vem vet, det var kanske en blottare?

Den norska damen bredvid, som följt äventyret köandes till damernas, såg däremot ogillande ut. Men hon lät ändå positivt glad.  Det har nog något med den norska satsmelodin att göra.