Resten av dag 1, plus första natten.

Efter en naturskön promenad från gården där vi bodde och ner till havet vid Haväng (1,5 km enligt vandrarhemmet, 2 km enligt värdfolket och 3 enligt min stegräknare) och därifrån bort till Vitemölla och tillbaks tyckte vi att vi gjort oss förtjänta av en bättre middag.
Även om vi bodde enkelt behövde vi inte äta så. Det blev alltså badhotellet i Vitemölla som fick förse oss med mat. Ett klassiskt gammalt badhotell med en stor vacker glasveranda mot havet. Maten var utsökt, lite, vacker och dyr. Samtliga tjejer som serverade där var unga, söta med hästsvans. De var dessutom väldigt serviceminded.  Jag var den enda kvinnliga gästen som inte var klädd i  blommigt eller skrynkligt lin med sliten stråhatt. Vintagemode i praktiken lämnar inte plats för nya reafynd i bomull.
Mannen smälte bättre in med sin rutiga skjorta. Alla män hade antingen rutig eller randig skjorta, en del med lammullströjan över axlarna.

Efter maten åkte vi tillbaks till gården där vi skulle tillbringa natten.
Efter denna har det tillkommit en ny punkt på listan över sådant som definitivt ska undvikas på semestern. Tidigare har där stått tält och spritkök.  Nu står där även våningssängar.

Det visade sig att ingen av oss kunde ligga i ovanslafen. Mannens fötter stack ohjälpligt utanför, och det gjorde mina med om jag sträckte ut mina 176 cm.

Dessutom var det alldeles för nära till  taket. En vass armbåge där och man var på loftet.

Bed utan breakfast

Alltså, vi klämde ihop oss i underslafen. Jag hotade med att vältra mig över Mannen om jag skulle upp, och ja, som sagt, vi har varit gifta länge så jag fick ligga ytterst!

En annan ”lyx” på stället (som fick mig att fundera över våra egna mentala förmågor som
överhuvud taget stannade där över natten) var badrummet. Badrum och badrum, egentligen ett förråd med allehanda färgburkar, insektsmedel och fettlösare där det även stod en spräckt duschkabin, en vask och en toastol.
När jag hade besökt faciliteten på natten och kom ut var det något mjukt som strök sig mot mina ben. Tur att det var på väg från… Det var kattfan som tydligen smitit med in tidigare och nu ville ut igen.

Men, men, en resa ska vara en upplevelse som skiljer sig från vardagen, och eftersom vi då bor väldigt bra stannade vi.

En sak är däremot klar, inget hade kunnat få oss att stanna ytterligare en natt där.