I augusti när vi körde hem från Spanien övernattade vi i Narbonne, och svärsonen sade att vi skulle valt Perpignan istället för där hade han varit och tyckte det var jättetrevligt. Det tyckte vi om Narbonne också, men tänkte vi provar Perpignan och bokade ett hundvänligt hotell, Hotel Mondial, mitt i centrum. Det stod i infon vi fått att de erbjöd rabatterat pris på en del närbelägna parkeringshus, men när vi frågade tjejen i receptionen (hon talade bra engelska) sade hon att vi bara kunde parkera i någon av fickorna på gatan, det var gratis efter kl 18.00.

Upp med väskorna och ut och tog bilen från 20-minutersluckan och började köra runt. Ni som försökt parkera i Slottstaden i Malmö en kväll fattar. Efter en kvart fick jag syn på ett av p-husen som nämnts i hotellinfon och vi körde in där och gick ett halvt kvarter till hotellet. Lite som självmordskandidater när vi skulle korsa gatan, trots övergångsställe. Du milde, vilken trafik! Vi som gillar lugna platser eller typ bilfritt gamla-stan.

Mat behövde vi iallafall, och gick ut en runda i kvarteren bakom hotellet. Det låg flera pubar där, med många studenter som drack öl. Svåremotståndligt för Mannen, och jag fick för skams skull beställa en liten en jag också, för de hade ingen cider.

När jag tänkte efter hade nog svärsonen varit här på gymnasieresa, och eftersom pågen är medelålders nu kanske inte hans rekommendation gällde oss i den lite övre 🤐 medelåldern?

Vi hittade så småningom en italiensk restaurang, Le Napoli, och fick en av de absolut godaste pizzor jag smakat.

Vi gick tillbaka och tog konservburkshissen upp till vårt rum på femte våningen. Det fanns två inte särskilt stora handdukar i rummet, och på den ena fanns bajsbruna fläckar. Letade efter telefonnummer till reception, och hittade en QR-kod med info. Receptionen hade stängt och öppnade kl 07.30 nästa dag. Där fanns en meddelandeknapp också så jag skickade meddelande att de skulle skicka upp en ren handduk så fort de öppnade.

Trots vi bodde högt upp hördes trafiken, som inte verkade avta under natten heller.

Klockan 08.00 på morgonen försökte jag först ringa ner, men numret som kom upp på QR-koden hade ingen abonnent. Nytt meddelande istället. Efter en kvart erbjöd sig Mannen att köra kattatvätt i vasken så jag kunde duscha och tvätta håret och använda den singulära handduken.

På hundrundan konstaterade vi att det var väldigt blandad bebyggelse, med spännande arkitektur. Den äggformade teatern stack ut.

Vi mötte också flera personer, mest män i olika åldrar, som kom med filtar och sovsäckar hoprullade under armen. Någon bad om en slant, en annans stora okopplade hund kom framrusande till Siri och min puls gick i taket. Men de snusade bara på varann, fram och bak, på hundars vis och sedan återvände fransosen till sin husse.

Frukosten på hotellet var bra, och en ny tös i receptionen glömde sin engelska när jag klagade på handduken och brist på respons. Hon hade nog glömt öppna mailen…

Parkeringsavgiften betalades, möjligen rabatterat, på hotellet och vi körde direkt mot Spanien. Nu var det färdigbonjourat för i år.

Åtta timmar senare, inklusive pauser och förarbyte varannan, parkerade vi utanför vårt lilla townhouse.

Som vanligt middag hos kinesen första kvällen och sedan äntligen få sova i sin egen säng, utan att trängas allt för mycket med älskling och päskling och ha ett alldeles eget täcke att kåldolma in sig i – eller kasta av. A casa!