Efter den minst sagt rejäla middagen och en natt med sisådär sömn, dessa kuddar stora som dunbolster att brotta ner! Efter en rätt kort hundrunda, orten är kuperad som ett alplandskap, åt vi frukost på hotellet. På vägen tillbaka till rummet mötte vi värdinnan som undrade om det var vår spanska bil. Jo, fick förklara varför vi svenskar har en spansk bil. Hon hade varit i Malmö – och Köpenhamn för hon hade sett Bron och var helt tagen och fick gåshud när hon åkte på den. Och att vi verkligen bodde i närheten… WOW bara! Vi liksom steg i aktning!

Färden gick sedan västerut, belgiska gränsen passerades strax efter klockan 10, och drygt två timmar senare den franska., Intrycket av Belgien var vackra färger, för motorvägen var omgärdad av lövträd i höstskrud med avbrott för en och annan rastplats eller tankställe. På tal om finns det gott om laddstolpar för elbilar vart än vi kommit.

Vi rastade efter halva sträckan, åt medhavd fika ( har vattenkokare, thermos och snabbkaffe med) rastade Siri och konstaterade att tyska toaletter är fräschare än franska, bytte bakom ratten och nådde Le Tréport i Normandie vid tretiden. Då hade hotellvärden i Eschweiler ringt och sagt att vi inte lämnat nycklarna till rummet. Jag hade glömt påminna Mannen att lämna dem! Att jag aldrig lär mig… Nåväl vi får posta dem på måndag.

Googletanten har fått sparken och vi hittar numera med en Garmin navigator som hittills skött sig utmärkt och hen visade oss direkt till nattens härbärge, DOMITYS Résidence Séniors – La Palangre i Le Tréport.

Jag var inte klar över att det var ett seniorboende när vi bokade, men jo det är det. En lyxigare variant med inomhuspooler och spa, bar och restaurang. Och tyst efter klockan 21.00! Bortsett från tiden är likheten med Victoria Park slående. När jag var nere i receptionen och frågade efter karta satt hela gånget silverrävar och pantertanter där och svalkade struparna och spelade kort. Men vi behöver inte vara med, vi har en jättefin studio med allt som behövs, och där vi rår oss själv. Siri kostar inget extra, men det kostar 5€ för parkering innanför grindarna.

Strandpromenaden ligger strax intill med alla båtar, härligt folkliv och alla serveringar. Efter några vätskekontroller hamnade vi på en liten restaurang med lokalbefolkningen och kvällens meny med moules frites och créme brûlée, med husets vin. (Som påminde lite om ungdomens Villa Franca🤣) Siri var så klart välkommen, serverades en skål vatten och lade sig under min stol.

På tal om lokalbefolkning har vi inte hört något annat språk än franska här. De pratar inte engelska vare sig på restauranger eller vårt boende. De turister som är här är tydligen fransoser. Och jag måste kämpa med min franska!

På morgonen blev det en lång hundrunda som slutade med att vi köpte bröd i boulangeriet några gator bort, och åt frukost på rummet innan vi körde vidare.