Den här veckan har vi bestämt ska bli en enda lång utflykt runt södra delen av Spanien, Andalusien närmare bestämt. Jag hade kollat karta och böcker och visste att det fanns en hel del att fotografera till kommande utställningar!

Det började med att jag bokade in två nätter i Sevilla och presenterade för Mannen. Som kvinna blir man ofta familjens projektledare utan att ha sökt jobbet, något de flesta av mina väninnor kan skriva under på.

Men Mannen min brukar inte protestera så väldigt när jag talar om vad vi ska göra, och inte heller nu. Och eftersom det är lite långt från la Torre till Sevilla bokade han in två nätter i Cordoba. Vi stod där en natt med husbilen när vi hade den, men var överens om att vi vill se mer av denna stad.

Efter dryga fem timmars körning, första hälften tog jag, genom citrusodlingar, mandelträd som höll på att slå ut, snöklädda berg i horisonten och olivlundar, på först motorväg sedan i lugn takt bakom ett antal traktorer, snirklade vi ner oss i det trånga förutbestämda garaget. Glad var jag att jag tagit första delen av körningen och slapp detta.

Att hitta hotell som tar emot hundar är inte lätt. Nio av tio faller bort. Men Mannen hade hittat ett lägenhetshotell som på mäklarspråk hade beskrivits med läge, läge, läge mitt i gamla stan.,

Inga som helst problem att hitta hit, men att komma in…. Allt digitaliserat och öppna porten gjorde man med en kod, skickad till Mannen. Men eftersom de kommunicerat via mail, Whatsapp och booking hittade han den inte. Jag ringde på porttelefonen och till slut blev tjejen som svarade övertygad att vi hade bokat rum och öppnade.

Då kom nästa utmaning. Trappan. Första våningen en brant trappa, utrustad med en rullstolshiss som vi tyckte kunde ta upp våra för tunga väskor. Med den minst sagt skiftande temperaturen blir det rätt mycket att släpa med sig för en vecka. Efter ett antal försök fick vi ner plattan, upp med väskorna , ner med räckena och tryckte på knappen. Alla som åkt den typen av hiss vet att knappen måste vara intryckt. Alltså fick min akut nödige Man upp räckena igen, klämma sig in och åka med upp. Jag skrattade för mycket, och Siri ylade. Med hissen uppe var trappan blockerad så hunden och jag kom inte upp utan väskorna fick lastas av där uppe och Hisspojken åka ner med plattan igen så vi kom fram. Sedan fanns en vanlig hiss upp till vårt våningsplan och ännu en utmaning – det var inte samma dörrkod som till porten där nere. Som tur var fanns en extra toalett i korridoren. Men vi kom in till slut och studion är verkligen jättefin. Till Siri fanns en tjock madrass på golvet, två skålar och en påse godis. Det var hon väl värd efter att ha varit en exemplarisk co-driver. Dock inte gratis, 20€ per dag extra kostar hennes logi här. Jag tyckte de kunde satt en flaska bubbel till oss också, men icke!

Det blev iallafall en liten rundtur i gamla stan här med mat och vin på torget här nedanför, och nu är vi alla ganska trötta!