Så blev det jul hemma i Sverige, med var sin ny porslinskrona i munnen på Mannen och mig. Ingen billig historia, det var så vi undrade om det bara var vi som försörjde mottagningen. Men å andra sidan är vi glada att vi faktiskt har råd att sätta in nya betor när de gamla amalgamfyllningarna från skolådern inte går att reparera fler gånger. Och jag har fullt förtroende för vår tandläkare, tills skillnad från första gången jag mötte honom 2009.

I år var det inte vår tur att ha julen hemma utan den firades hos dottern med familj. Sönerna firade vi med i förväg, de skulle fira julafton med sina respektive och svärföräldrarna i år.
Förutom all god mat och annat på julafton gjorde vi en skön promenad ner till havet med stopp med glögg vid deras fina badhytt.

Det var bara det att jag missade Kalle Anka på TV (det var enbart jag som ville se det, och dottern hade lovat att sätta mig i soffan då med en kopp glögg) för det gick inte på SVT Play. Smällar man får ta, och jag kan det ändå utantill efter alla år. Det var det enda tecknade man kunde se på TV under min uppväxt, medan det idag finns tecknat dygnet runt där alla pratar rikssvenska vilket hörs på den uppväxande generationen. Tyvärr!

I mellandagarna hann vi med en tur till Österlen för att titta på ett galleri där jag fått möjlighet att ställa ut under konstrundan. Det var fint och väldigt lockande, men jag har ändå beslutat att inte ställa ut till påsk. Först och främst har jag inte så många nya verk att visa och så vill jag faktiskt kunna fira påsk med familj och vänner i år, plus få chansen att åka runt och se på vad andra konstnärer ställer ut.

Nyårsafton firades hemma med vänner. Siri uppskattar definitivt inte smällandet, och själv blir jag vansinnig på att man inte kan begränsa det till tolvslaget utan håller på flera dygn innan. Ändå har vår kommun en lokal föreskrift som bara tillåter smällandet melllan klocka 23.00 till 01.00 på nyårsnatten. Men det finns många ålahue (skånska för idioter) som tydligen inte fattar det.

På årets första dagar fick jag en smärre chock när jag drog undan sovrumsgardinen; det var alldeles vitt ute! Dagen innan hade det varit över fem grader plus och vi var nog många som blev förvånade. Men det innebar chansen att ta lite fina vinterbilder och se vad nya mobilkameran går för. Jag blev nöjd, och det var en alldeles underbar morgon med sol och nästan vindstilla.

Men säg den vita glädje som varar i Skåne, nästa dag hade det töat och fruset igen och det var med risk för liv och frakturer som Siri fick sina promenader. Efter två dagars stapplande med broddar, traktorsulor, stavar och i gräskanten (där det ligger en hel del hundbajs, för en del är värdelösa på att plocka upp efter sina hundar, men det var förhoppningsvis också fruset) kändes det helt OK att återvända söderut.

Som vanligt blev det kvällsflyget ner till Alicante. Vid gaten på Kastrup gick personalen runt och frågade alla med dragväskor vilken boarding-grupp de tillhörde, A, B eller C. Det är enbart A och B som får ta in väskor att lägga i facket däruppe. C, som vi tillhörde, får bara ta med en liten väska att lägga under sätet framför, vilket också var vad vi hade. Jag hade innan fnissat lite åt en ung tjej som talade om för sitt sällskap att hon var 175 cm lång, för det är jag och hon var halva huvudet kortare än jag, men med höga klackar så kanske hon nått upp på den höjden.
Hon hade i allafall en trolleyväska på hjul och inte biljett för det och när hon blev kommenderad bort till disken för att lösa tillägg blev hon mycket upprörd, hon var ju SÄKER på att hon betalt för väska i facket.
Och så var hon visst 175 lång.

Nya nackstöd, som mest likande långa goseormar, hade inköpts och jag hade mitt på en liten stund bara. Eller om jag somnade och hade det på en timme?

Planet landade i tid, allt flöt på med att hämta bilen och köra en knapp timme ner till vårt lilla hus. Efter att ha stått tomt en månad var det kallt. Bara 14 grader och rått där inne. Snabbt igång med AC:n på 24 grader och inte blev det varmare för det. En diskussion uppstod mellan Mannen och mig om vad den skulle stå på, snöflinga eller sol.
– Självklart ska det vara snöflinga på vintern, sade han.
– Men är det inte att solen värmer? tyckte jag.

Till slut kom instruktionsboken fram, och av en ren slump skulle AC:n stå på solen, och då började den spruta ut varmluft. Nu är det bara det att den sitter i vardagsrummet och inte i sovrummet där det fortfarande var kallt och fuktigt. Jag tog på joggingställ och teddystrumpor och frös ändå. Mannen somnade direkt. Efter en stund sprang jag upp och hämtade filten med älgarna, men insåg att jag till och med frös om huvudet. Utan att vara vinterbadare vet jag att man ska ha mössa på sig då, och jag visste att det fanns en mössa nånstans i huset, en jag haft som tehuva innan jag sydde en riktig. Men var fanns den? Blotta tanken på att ge mig mig upp och leta var iskall. Istället fick jag tag i mina pyjamasbyxor, som låg bredvid sängen (hade ju joggingbrallor på ) och virade dem som en turban runt skallen. (Ingen bild på det!) Sedan somnade jag, klockan 03.30.

Nästa dag började med en varm dusch och sedan en lång hundrunda i solen, så skön att om jag hade kunnat så hade jag hjulat! Den sedavanliga cortadon på caféet vid havet, där vi förresten mötte min trevliga tredje- eller är det fjärdekusin med man.

Det nödvändigaste handlades i affären på vägen hem, där vi efter brunchen städade både ute och inne, luftade, satte på värmen och satte in ett element i sovrummet. Innan vi åkte till Sverige i november hade jag satt en vissen basilikaplanta i fönstersmygen på baksidan, för vidare transport till soporna, och sedan glömt den. Det hade den tydligen mått bra av för den har börjat växa där i sin ensamhet.
På kvällen gick vi till kinesen och åt, vilket innebar att doggybagen räcker till minst en middag till, och nu var det varmt och skönt i huset igen och jag kunde ha en vanlig pyjamas och behövde vare sig filt eller turban för att sova gott!

I morse regnade det, och när vi sade till Siri att vi skulle gå ut tittade hon på oss och gick längst in i sin bur och lade sig. Fritt översatt från hundspråk betydde det ungefär ”Håll flabben, det regnar ju!”
Men regnet upphörde snart och ers nåd kunde komma fram och gå ut. Fast caféet hade inte ställt ut bord och stolar utan vi fick dricka vår cortado under tak. Och katterna på torget ville inte lämna sina lådor.