Sedan en vecka är vi, Mannen, hunden och jag, tillbaka i Villa Monica, vårt lilla townhouse vid Medelhavet. Eftersom vi inte varit här sedan i april har det varit en vecka full med städning, både ute och inne. På vår patio på framsidan hade främst bouganvillae tagit över totalt, men även ormbunkar och någon blomma som är rätt vacker, men sprider sig som det ogräs den är och dessutom luktar rätt illa, hade brett ut sig i de smala rabatterna vid kanterna. Inomhus låg ett lager av damm, där mycket kom från calimas, stormar med Saharasand som leter sig in överallt. Tack och lov är det inte stort här, vare sig ute eller inne, så det har gått relativt fort att få det fint igen. Vi klippte ner, stoppade i säckar, ryckte rötter och så vidare. De högsta kvistarna som krävde stege tänkte vi spara till dottern med familj som ska komma under höstlovet, men igår dök en Häckasaxa-Tarzan upp på granntomten och tog i rena farten de flesta höga kvistarna på vår sida också. Mannen fick dock stopp på honom när han ville klippa rent bågen mot gatan till.

Jag hade varit väldigt pysslig och hemma i Sverige rotat skott av basilika och pelargonier och tagit med i vått papper i en plastpåse. Förr gången vi var här var det nämligen omöjligt att på tag på färska örter i kruka, så nu skulle jag banne mig odla egen basilika. En tur till plantskolan här visade att de nu hade stora fina basilikaplantor för 1,50 €, plus färdiga pelargonier för 2,50 €.
Det vara alltså helt onödigt att plocka med sig. Men vi köpte hem en del nya fina blommor för krukorna där ute, så nu är det jättefint.

Dessutom har bilen besiktigats, utan anmärkning, och så har det provianterats. Möjligheten att kunna köpa fisk, skaldjur, frukt och grönt hör utan att bli ruinerad är ren och skär matglädje. Även helt OK vin kan köpas för en billig peng. Pga av några operationer har jag varit nästan helt alkoholfri sedan vi åkte härifrån i april, och är fortfarande väldigt sparsam med drycker med % i, men har börjat träna lite!

Vi var på en riktig fine-dining med vänner i lärdags, på Casa Araez uppe i Pilar. Sex delikata rätter, fyra för/mellanrätter, en huvudrätt och dessert, plus en halv flaska vin till de som ville ha för 35€ per person. Prata om prisvärt!
Prisvärt är det också att fixa kalufsen. Vi fick båda tid hos absoluta favoritfrisören, David, som nu öppnat eget här i byn. Och lika nöjda som vanligt blev vi!

I helgen började en festival uppe i huvudorten, man firar Fiestas Patronales, dvs ortens skyddshelgon. Och spanjorerna kan fira de. Fullt party varje dag från sena lunchen till gryningen. Trots att vi bor på andra sidan motorvägen, nästan tre km från festivalområdet är ljudvolymen så hög att man knappt kan föra ett normalt samtal utomhus här. och de håller på till kl 05.00 på morgonen.
Olika discjockeys på olika spelplatser som försöker överrösta varandra, sirener, karuselltutande, fyrverkerier och gu’ vet vad. När de slutar spela klockan 05.00 och Häckasaxa-Tarzan drar igång sin machomaskin tre timmar kan åtminstone jag hålla mig för skratt!
När vi gjorde några ärenden hos myndigheterna här i början av veckan åt vi lunch på Plaza de la Iglesas, där man har byggt stor scen med många högtalare som olika DJs spelar på till gryningen.
-Sedan parar de sig och det föds fler barn i kommunen, man skulle kunna tipsa Carina så vi får upp barnafödandet där hemma, funderade en mig närstående kommunpolitiker. Men sedan kom han på vilket jäkla gnäll det är på ljudet från Falsterbo Horeshow och ändrade sig.

Vi åkte upp och kollade på själva festivalsområdet igår. Totalt öronbedävande. På ena delen flera gångar med olika tält som verkade tillhöra föreningar eller lag, och alla spelade olika musik på högsta volym. Några vuxna karlar smällde smällare och smatterband, lyckliga som barn. Barnen tittade bara storögt på. Där hade tydligen även varit en paellatävling och bjudits på paella och öl. Några tallrikar stod kvar på ett bord i solen, men de lockade inte alls längre.

På andra sidan området finns ett tivoli där varenda karusell och lotteri gjorde likadant, spelade just sin låt för att höras mest. Där fanns dessutom en uppbyggd tjurfäktningsarena. Jag hatar blotta tanken på tjurfäktning, men det luktade inte djur, även om publikens bröl var djuriska, så jag pressade mig med dödsförrakt upp för trappan till läktaren. Där fick jag en kylväska i skallen som någon försökte skicka upp den till sina polare där uppe. Mitt spanska ordförråd omfattar inte ordet rövhatt än, så jag bara blängde.
På själva arenan var det uppbyggt en massa uppblåsta hinder och ut tågade ett lag, och in två andra. Tror det ialla fall för de hade olika tröjor och publiken jublade. Det skulle tydligen bli någon kamp á la Fånarna på Fortet, så jag klämde mig ner igen och vi åkte hem. Stackars Siri var minst sagt stressad av oljudet.

Då är det trots allt mycket lugnare på vår lilla patio, men öronproppar är ett måste om man vill sova. De lokala Facebook-grupperna med fritidsspanjorer här går helt bananas, helt i klass med Näsetgrupperna där hemma. Finns det något att gnälla på, så gör man det. Vi tycker väl också att det är störigt, men det är lika övergående som Falsterbo Horseshow och mest är jag imponerad av hur många helgon de har att fira! Vilken skön religion katolosism verkar vara, festa och synda halva natten, bikta dig på morgonen så är det rent bord igen.