Från Tromsö, där vi  avstod  midnattsskonserten i kyrkan både för att vi var för trötta efter att  ha varit uppe i ottan, och för att regnet öste ner, gick båten vidare till Vesterålen. Vi ville inte ta  ännu en fyra timmar lång busstur utan passade på att promenera runt i Stormarknes i stället, mest för att röra på oss lite. Det var ingen ort som gjorde djupare intryck, även om omgivningarna är undersköna. Däremot hade vi siktat in oss på att åka med på en havsörnssafari i en mindre båt i Raftsund. Nu var det bara det att vädret inte var på vår sida, regnet var väldigt vått och vinden väldigt stark, och tanken på att sätta sig i en liten båt var allt annat än lockande.

Jag lyckades fotografera två örnar från däck på Pollux när vi gick in i Raftesundet, men de flög så högt att de mest ser ut som smuts på linsen när jag ser på bilderna. Så det blev en promenad tunt Svolvaer, huvudorten på Lofoten, istället. Det är säkert en charmig plats, men trots full regnutstyrsel återvände vi  ganska snabbt till båten.

Eftersom vinden började ta i ännu mer tog vi åksjukepiller före middagen, och det var tur, för under middagen ropade de ut i högtalarna att man skulle hålla i sig när man gick och servitörerna kom och sade att glasen måste stå på de tröga underläggen så de inte gled. Vi bestämde oss efter en snabb kopp kaffe att dra oss ner till hytten medan vi forfarande kunde gå. Mannen, vars  superkraft är att kunna sova sig genom allt, somnade. Jag gick upp och borstade tänderna när båten låg stilla i en hamn en kvart, sedan låg jag och höll mig fast i madrassen fram mot småtimmarna när vinden äntligen började mojna.

På morgonen nästa dag var det lugnt vatten igen, och båten gled (den drivs med naturgas och elektricitet så den glider verkligen fram, tyst och värdigt) och vi passerade norra polcirkeln, utmärkt med en liten glob på en kobbe. Färden fick vidare med kortare stopp fram till Brönnöysund där vi hann med en dryg timmes rask promenad i vår mest använda klädsel på resan; regnstället från Hagströms och Dolomitskorna. Toppat med mössa.

Så måndag morgon, dagen som är anledningen till resan som är Mannens födelsedagspresent till mig. Ännu en stor årsring till min samling, som nu uppgår till 7!

Båten låg i hamn i Trondheim, men en utflykt till en kyrka klockan 06.15 hade ingen dragningskraft på någon av oss, utan istället, efter firande med Mannens skönsång gick vi ner till matsalen där det naturligtvis bubblade i glasen!

Dagen fortlöpte lugnt och fint, vi satt länge i sköna fåtöljer och tittade ut på regnet, och passade på att traska runt övre promenaddäck när det var uppehåll. Mannen tog även en promenad i Kristiansund, men som födelsegris sade jag bestämt  nej till ännu en test av regnstället.

Vi beskådade berget Trollhatten med sitt hål från båten, plus ett antal andra vackra vyer. Havet är föränderligt, ibland lugnt och rogivande, ibland tvärtom.

En av guiderna höll ett väldigt trevligt föredrag om norska sägner och sagor. Genomgående för troll är att de är dumma, och att man aldrig kan klå dem fysiskt utan istället intellektuellt. Hon berättade också att det var när det var barnböcker på schemat när hon pluggade litteratur som hon drömde mardrömmar.

På tal om böcker håller jag på att läsa en väldigt bra bok, De Fenomenala Fruntimren på Grand Hotel av Ruth Kvarnström-Jones. Rekommenderas till alla som har det minsta intresse av Stockholm,  svensk historia, då särskilt socialhistorisk och genusdito på ett väldigt tillgängligt och samtidigt spännande sätt.

Till kvällen hade vi uppgraderat den även vanligtvis superbra middagen till Fine Dining, i den lite  exklusivare och mindre  restaurangen. Vi serverades  en otrolig middag! Kungskrabba, pilgrimsmussla, piggvar, lammracks, mousse på hjortron och havtorn , och sedan kommer hela servisen och sjunger med en grattis-tallrik godis! Lägg till detta perfekt matchande viner, först en Cremante, sedan Grüner Veltiner till fisken och en Barolo till lammet, och det åker rakt upp i toppskiktet på min lista med bästa mat någonsin!

I Trondheim kom förresten några busslaster italienare ombord. Och det var mest synd om dem. De  tillbringade kvällen sittande längst fram i båten, och försökte desperat se något norrsken genom fönsterna i  ösregnet. Jag lyssnade på dem medan vi gjorde slut på våra drinkbiljetter efter maten,  bara för att träna hörförståelse alltså!  Att det sedan  blåste 20 m/sek i natt så att grejerna i badrummet dansade runt gjorde det nog inte roligare för dem. Men de hyllade sin flagga nu på morgonen, vita, gröna eller röda i ansiktet. Det senare för att alla kom i klump och fick köa till frukosten. Även för de som inte förstår italienska framgick det tydligt att de inte var ett dugg contenta.