För en dryg vecka sedan skulle vi hälsa på vänner i Torrevieja. Det innebar att vi gick upp och ut tidigare än vanligt och tog en mindre runda med Siri i en annan park än vi brukar. Som vanligt var hon lös, hon kommer direkt på inkallning och går fot utan koppel, så det är aldrig några problem.
Något hon gjort sedan hon var valp är att göra några glädjevarv i full fart, typ labbefnatt, när hon bajsat. Så gjorde hon nu också, sladdade runt i två stora cirklar. Längre bort i parken gick en äldre man med två kopplade hundar, som nog också ville springa fria. De började skälla och dra när Siri passerade dem på cirka 20 meters avstånd innan hon kom och satte sig bredvid mig, nöjd med sitt värv.

Mannen gick före med hundpåsen bort till papperskorgen och då kom han med de två hundarna fram till honom och började skrika och gapa på spanska. Jag gick dit med Siri lös intill min vänstra sida och undrade vad det var fråga om.
– Correo, correo (Koppel, koppel)! skrek gubben som var duktigt upprörd.
Jag svarade honom på spanska att det inte behövdes till Siri, som satt lugnt mellan Mannen och mig och titttade undrande på gubben och hans hundar som nu hade instämt i sin husses skällande. Då kom en lång hardanga på spanska som jag hade svårt att hänga med i och talade om att jag inte förstod, om han ville ta de långsammare.
Det ville han inte. Tvärtom blev han ännu argare, lyfte sina koppel med skällande, en nu hängande hund, över huvudet med ena handen, hytte med den andra näven knuten och brölade CORREO!!!! högröd i ansiktet med mustaschen stående rakt ut. Det är då man ler sitt mildaste leende, säger vänligt på svenska att håll ordning på dina egna hundar istället, önskar honom en bra dag på spanska och går. Med Siri lös. Nästan lite upplyftande början på dagen.
Senare på dagen när jag nickade tack till en man som stannade för att släppa över mig på ett övergångsställe skickade han en slängkyss, och det var faktiskt mycket trevligare än att bli utskälld.

I Torrevieja gick vi med vännerna på veckomarknaden. Den är gigantisk. Tio gångar med kläder, mest begagnat, i drivor på bord. Jag gillar att fynda second hand, men blev matt vid blotta tanken av att ge mig in massorna och gräva. Jag köpte iallafall ett nytt skärp i ”äkta skinn” till mina jeans, plus ett par öronhängen i pottebleck för 1€.
Gångarna med frukt, grönt, oliver och ost var däremot himla inspirerande, och det blev två burkar goda oliver med hem.

Efter en god lunch och flera timmars prat körde vi sedan hemåt, och då fick Mannen ett meddelande att hans sandaler som skulle sulas om var klara hos skomakaren i San Pedro. Det ligger söder om oss så vi fortsatte dit och krånglade oss in i de smala gränderna till lokalen. Det visade sig att skomakaren inte tog kort, utan vi fick trassla oss ut igen och köra till en bankomat och ta ut mer pengar, innan vi kunde hämta skorna.
De flesta ställen accepterar betalning med kort numera, det är bara några småbutiker och på marknaden det behövs kontanter.

Vardagslivet här liknar det svenska en hel del, med tvätt och städning varja vecka. Däremot torkas all tvätt utomhus här, med fördel när våra grannar inte eldar sin vedbastu så tvätten inte luktar som den varit på scoutläger.

Förra veckan blåste det så mycket att det var en kamp att få upp lakanen och få dem att hänga kvar. Det behövdes typ 47 tvättklämmor till varje lakan. Jag tänkte att det måste vara så att segla en fullriggare i storm, jag som aldrig ens seglat minsta lilla jolle utanför badbaljan. Just den liknelsen hörde jag av en äldre ingift man i släkten när han styrde mig, gravid i 39:e veckan över dansgolvet för många år sedan på en fest; att dansa med mig var som att segla en fullriggare i storm. Han hade seglat och visste vad han talade om.
Jag vet fortfarande inte om det var en komplimang.

Städningen går alltid lättare till hög musik, och jag har en gammal låtlista som heter Städrock och som ofta återanvänds på Spotify . Då fuldansar jag med vad det nu är jag har, dammvippan eller moppen till hög volym. Listan börjar med ACDCs Highway to Hell och senast passerade vår djupt religiösa grannfru just då. Hon gick snabbt över till andra sidan gatan och såg helt förskräckt ut. Men de anser mig redan förtappad, eftersom jag har varit tydlig med att jag inte delar deras bokstavstrogna tro, så ingen skada skedd.

Vi körde ner till Las Alcazares för att hälsa på min vän Maria som undervisade på SärVux (Särskild Undervisning för Vuxna) i Landskrona när jag hade motsvarande tjänst i Vellinge. Vi delade ibland rum på Särvux rikskonferenser. Maria var nu på en resa med sju andra singel golfdamer som hon inte kände och hyrde en lägenhet I Las Alcazares. När vi kom bjöd Maria oss och två av de andra kvinnorna på lunch. Det visade sig att de visste vem jag var (alla känner apan?) och jag vem de var efter lite uppfräschning av minnet. En av dem var väninna med gamla vänner från Bjärred och vi hade varit på samma fester när det begav sig. Den andra var keramiker, och vi har ställt ut ihop vid några tillfällen. Världen är rätt liten.

Något jag alltid gör här om jag är här är att klippa mig. Min favoritfrisör Davíd öppnade eget förra året och har snabbt fått ett välförtjänt rykte och kö till klipptiderna. Men jag var ute i god tid och bokade, skulle vara där klockan 13.00 i torsdags. Som ordentlig svenska kommer man då, och ser att han håller på att klippa en man. I en annan stol satt en annan man och väntade, kompis trodde jag. Men när den förste var klar, tio över ett, reste sig den andre och satte i klippstolen. Suck. Ibland har spansk tid för många likheter med African time. Tjugo i två var det äntligen min tur, och efter kram och kindpussande fick jag sätta mig i massagestolen och bli schamponerad. Det ingår alltid massage av hela huvudet, plus nacke och axlar i behandlingen och den här gången hade han lagt till två olika gonggongar som han förde runt mitt huvud och slutade med att sätta en av dem mitt på skallen. Lätt fnissig frågade jag vad nu det var bra för. Jo, det var för att frigöra spänningar ( han noterade kanske att jag var lite irriterad för att jag fått vänta) och ge energi i chakrat mitt på huvudet. För min del hade mer massage varit trevligare.
Han fick stränga order att inte klippa för mycket denna gång, förra gången tyckte jag det blev för kort. Han klippte och stylade länge och väl, halvvägs såg jag ut som jag blivit anfallen av en flock fiskmåsar, med resultatet blev jag väldigt nöjd med.

Och så har jag lärt mig något nytt. Jag hade beställt ett paket från IKEA och eftersom leveranserna hem i hälften av fallen kommer en annan dag, före eller efter, än aviserat så kryssade jag i att jag skulle hämta det på postkontoret i Pilar. En morgon körde jag dit, talade om att jag skulle hämta ett paket och visade leveransnumret. Efter lite diskussion om jag inte fått något annat nummer och jag sagt att det var från IKEA ropade killen till tösen på paketavdelningen och hon kom direkt med mitt platta paket. Han bakom disken bad om mitt pass som jag inte hade med mig, men jag plockade upp mitt körkort. Dög inte. Pass skulle det vara eller NIE-nummer. Hade jag inte ett foto på passet i mobilen? Steg åt sidan och släppte fram kön medan jag började bläddra på telefonen. Ringde Mannen och frågade om han var hemma, men han var ute med hunden. Scrollade vidare och långt om länge hittade jag det där fotot som jag visste jag hade på mitt pass och ställde mig bakom damen som han bakom disken (som förresten var fånigt lik den svensk-danske skådespelaren David nånting) betjänade då. Damen letade efter något i sin väska och han trummade med fingrarna, visslade, lutade sig tillbaka. När det blev min tur tittade han på bilden av passet, på mig och frågade om det var jag. Jag hoppades han skulle fråga om jag verkligen var så gammal. Det gjorde han inte, men jag ut som ett troll som vaknat på fel sida på passfotot, och är ju nyklippt nu. Han skrev iallafall upp passnumret, jag fick skriva på och fick paketet. Nu har jag lagt fotot på pass och NIE-dokument i en mapp på mobilens skrivbord.

Vädret har hastigt blivit kallare, målsättningen att ha shorts och sitta ute och äta till den första advent, dvs på söndag, föll. Det är ofta några grader under tio på morgonen nu, och vi klär oss nästan som spanjorer med långbyxor, tröja och ibland till och med jacka på, även på dagen. Man ser en och annan tapper(?) turist som fortfarande kommer i shorts och linne eller t-shirt, de ha kanske inte packat ner något annat? Jag fick upp ett minne på Facebook där vi ligger på stranden detta datum i fjol.

Nu är det mindre än två veckor kvar tills vi åker hem, och jag har börjat kolla efter Icebugs kängor att ha då om ishalkan håller i sig.