Svenska veckan är över

Vecka 44 är det höstlov, även kallat läslov, i Sverige, och det innebär att alla skolbarn är lediga från skolan. Och eftersom det verkar som många svenska mor- och farföräldrar har boende här, liksom även en del yngre förmågor vars avkomma bor kvar hemma, kommer det hit många svenskar den veckan.

På måndagens morgonpromenad mötte vi ett par från Höllviken och i byns Supermercado lät det som på ICA hemma på sommaren. Det vill säga en himla massa stockholmare.

Vi mötte en svensk familj, mamma, pappa och två barn som en morgon kom tågande mot stranden genom grannbyn Mil Palmers, en bra bit in i bebyggelsen iklädda endast badbyxor och bikini (så brukar man faktiskt bara gå klädd på stranden), bärandes på badattiraljer. De var väldigt ljusa i skinnet och vi hoppades att de smort in sig med hög solskyddsfaktor, för solen tar fortfarande. Det hade de inte, för någon timme senare såg jag flickebarnet i familjen, nu i en nyans mellan grisrosa och cerise.

På Allhelgonaafton stannade vi i skymningen till på morgonfiket för att beundra himmel och hav. Vi hörde att sällskapet vid bordet bredvid var svenskar, och plötsligt lutade sig en man i det sällskapet över och undrade vilket vi tyckte var bäst, Skanör- Falsterbo eller detta?

Han såg inte bekant ut, men det bor många på Näset, särskilt på sommaren, och jag har ju inte koll på alla. Han kunde också ha besökt någon av mina utställningar, för alla känner ju apan…
Men han svarade nej på både frågan om han bodde där eller varit på utställning. Han hade bara hört att vi pratade skånska, och eftersom han tyckte Näset var det finaste i Skåne hade han dragit till med det. Helt rätt ju! Och så svävade han ut en lång utläggning om de fantastiska restaurangerna i Skanörs hamn, särskilt Rögeriet. Personligen är det dock Fiskhuset som är min favorit.
Hans fråga vilket som var bäst blev med nja besvarad. På sommaren är Näset utan tvekan bättre än Spanien, men på vintern är klimatet mycket bättre här. Det bästa av två världar liksom.
Sedan gillar jag krispiga och klara höstdagar hemma i Sverige väldigt mycket, men man kan inte få allt.

Alla helgons dag firas här också, liksom avarten Halloween. En del, mest barn, klär ut sig för att skrämmas, med skiftande resultat. En liten Dracula med både makeup och frack var mest näpen att titta på.
Självklart ordnas också parader till Dia de Muertos ära, en mexikansk tradition, dock inte i vår hemort, bilderna är från Orihuela Costas hemsida.

Förra året flydde vi huset på halloween och var ute och åt med vänner, och dottern var här med familjen och vänner och spökade till det, med stränga order att allt spökeri skulle vara bortstädat när vi kom hem. Jag frågade henne om det kom någon så man behövde köpa hem godis. Hon berättade att det mest varit tonåringar, ibland störiga, som kommit och rådde oss att släcka utebelysningen och dra ner jalosierna så det inte såg ut som vi var hemma. Det gjorde vi också efter kvällsrundan. Ingen ringde på ringklockan vid grinden i allafall, men Siri skällde några gånger.

Vädret är fantastiskt här nu, runt 25 i skuggan på dagarna och svalare kvällar och nätter. Några stranddagar har det blivit även om jag vet bättre saker att göra än att ligga i en solstol. Men med en bra bok i örat funkar det bra. Jag har abonnemang på Bookbeat, bokhyllorna är fulla, väntelistorna på nya böcker är långa på biblan, och böcker väger på flyget. Som regel läser jag alltid böckerna på plattan, men just på stranden är det suveränt med tjänsten att man kan välja att lyssna istället och automatiskt kommer in på rätt ställe i boken.

Söndag kväll har de flesta planen lyft norrut med återvändande skolbarn och deras föräldrar. Måndag morgon hör jag bara spanska, blandat med fågelkvitter. Glassbaren vid strandpromenaden städar och packar ihop för säsongen. Vårt fikaställe har dock fortsatt öppet, och gänget spanska gubbar i hörnet sitter som alltid på plats och löser världsproblemen.