Nu är det en vecka sedan vi låste upp Villa Monica denna gång. Villa Monica förresten, det låter mycket pampigare än det är. Det är ett litet townhouse, dvs radhus, men eftersom det hette Villa Nånting på sex bokstäver (som jag glömt) när vi köpte det behövde det bara bytas ut några bokstäver istället för att dra ner alla med puts och allt och döpa om till Casa Monica.

Först, det var svalt och inte dammigt i huset när vi kom. De nya fönsterna och dörrarna levererar verkligen. I går var det över 35 grader i skuggan, och vi behövde inte ha AC:n i gång för en behaglig innetemperatur.

Det stod tre saker på måste-listan denna första vecka här; besiktiga bilen (vilket gjorts utan anmärkning), klippa Siri som såg ut som ett ulligt får, och hon bara älskar att gå till frissan här. Hon pringer dit på bakbenen från bilen och nästan hoppar upp i famnen på förstafrissan. Tredje saken var att posta nycklarna till hotellet i Eschweiler som Mannen glömt lämna. Allt detta är nu gjort.

Vi har även träffat svenska och spanska vänner, tagit död på årets (förhoppningvis enda) kackerlacka. Trodde först den var död, för den låg på rygg, men när jag som den modiga kvinna jag är skulle plocka upp den med lite papper började den jäkeln spralla, vända på sig och sätta fart. Det gjorde jag också och skrek på Mannen att han skulle komma och spraya odjuret.
Jag har också skaffat kundkort på Carrefour för att få ta del av deras erbjudanden och rabatter, sånt som pensionärer gör! När damen i luckan registrerade uppgifterna jag hade fyllt i på pappret, stannade hon upp, tittade på mig, och frågade om det var mina data. När jag svarade sí tittade hon en gång till och frågade om födelsetalet stämde och jag verkligen var över 65, för det såg jag inte ut som. Det kan jag leva länge på! Dessutom slipper 65plussarna att betala moms på färskvarorna. Dem kan man också leva på!

Nya hörnhyllor har beställts av mig, och monterats av Mannen. Lite lagom projekt att pyssla med!
Vi har också börjat rensa och sortera i skåp och lådor för att det inte ska samlas en massa grejer vi inte använder här.

La Zenia, detta jättelika shoppingcenter som vi besökte när Siri var hos frissan, består av torg och gångar utomhus med affärer precis överallt, nästan lika svårt att hitta i som på Emporia i Malmö.
Där var fullt av människor som vanligt. Och liksom tidigare år finns det inte ett sommarplagg att hitta i oktober trots att det är väldigt varmt utomhus.
Jag behövde nya korta pyjamasbyxor, och efter många turer ut och in i butikerna hittade jag ett set där man måste köpa toppen till. Men det var halva priset så okej då… Motivet på linnet passar knappast någon i storlek 42-44, men jag tänkte att barnbarnen kunde få det. Nioåringen upplyste dock att något så barnsligt vill hon absolut inte ha på sig längre, och då insåg jag att även om jag ser yngre ut än 65 så finns det gränser. Linnet har hamnat i påsen till klädinsamling och kan förhoppningsvis komma till nytta hos någon annan.

Enligt en global undersökning från 2024 som US News Best Countries Rankings gjort rankas Spanien som världens roligaste land, baserat på att spanjorer ofta betraktas som vänliga och utåtriktade och landet har en levande, social och livlig kultur med många festivaler och festligheter. Dessutom massor av historia och en ibland hisnande natur med många vandringsleder och rikt fågelliv.

Det finns ingen gräns på hur många helgon och högtidligheter det finns att fira här med parader, musikkårer, festivaler och så vidare. I början av oktober firas vårt lokala helgon, regionens nationaldag och Spaniens nationaldag. Efter att ha varit här under den veckan några gånger nu planerade vi in att komma när festligheterna var över, för det kräver nästan öronproppar när de firar hela natten, och spanjorerna är sociala och glada och tycker om bara man försöker tala deras tungomål.

Men det finns tyvärr de som fortfarande sätter likhetstecken mellan att ha roligt och att festa loss totalt. En tidning illustrerade det roliga Spanien med foton på skålande människor runt och under bord, fulla med flaskor. Åtminstone där vi bor är grisfesternas tid över, och det är ytterst sällan man ser någon som är märkbart berusad. Visst träffar vi vänner och tar ett glas vin eller två, och har väldigt roligt. Men… roligt är också att ha all tillgång till natur, historia, kultur och alla färskvaror att laga mat av. Ej att förglömma sol och bad och långa promenader i shorts och t-shirt när det är dis, dimma och slaskig halka hemma i Skåne.

Men det är självklart en vardag här också, med tvätt, disk, städning, handling (till lägre priser och med ett mycket större utbud av färskvaror än hemma), matlagning, sopsortering och allt annat som hör vardagen till. En vardag som startar med en promenad, oftast till grannbyn El Mojon och utmed havet tillbaka, inklusive en cortado på strandcaféet, 5,5 km totalt.

Så de e synn å klaga!