Nu skulle vi köra vidare österut, längs Loire och matade vår Garmin-navigator med första målet, Chateau Chenoncheau, vi ville åka utmed floden men hamnade enbart på motorvägar utan att ens se Loire. Vi kom ialla fall fram till slottet, eller in på en liten skogsväg där vi fick parkera och sedan gå ganska långt genom skogen, utmed floden Le Cher. Slottet byggdes på 1500-talet, över floden, av någon på den tiden mäktig man, och är i dag museum. Eftersom vi var på andra sidan vattnet från ingången gick vi aldrig in. Det var vackert att se på iallafall, och en skogspromenad är aldrig fel.

Nu hittade vi en liten väg utmed Loire fram till staden Blois där vi pausade och åt lunch, och polisen verkar ha humor.

Vi bestämde att snedda ner till Sancerre och fann till slut ett rum för två nätter på Hotel du Rempart, och bokade in oss där. Om flera hotell stängt för att säsongen till största delen är över eller varför det var svårt att få rum här vet jag inte, men det är rätt gott om amerikanare iallafall.

Vårt lilla rum här ligger två våningar upp, utan hiss, och renoverades säkert på 1970-talet. Heltäckningsmatta (har på fötterna hela tiden), tråkiga tapeter, badkar med handdusch utan draperi och sängar som sviktar för Siri och knarrande golv. Utsikten är rätt in i ett snedtak på en annan byggnad. Alltså absolut sämsta rummet hittills, men två nätter står vi väl ut, och det är åtminstone rent och personalen trevlig. Jag kollade däremot in in i rummen på motsatt sida i morse och de är fräscha med utsikt över nejden, så renoveringen är nog på gång.

När vi kommit hit gick vi ut en runda och mötte skymningen. Byn Sancerre ligger uppe på en kulle med underbar utsikt, och spännande gränder att gå i. Alla husen är gamla, många nergångna, och förhållandevis många hantverks- eller plotterbutiker med väskor, muggar, dukar osv.

Vi åt middag på hotellets restaurang, väldigt gott och prisvärt, och Siri var välkommen med in där. Om rummet är slitet uppväger maten det flera gånger om!

En anledning till att vi stannar här två nätter är att Mannen läst någonstans att man kan gå mellan byarna och prova vin. Vi började med att gå till turistbyrån, som inte öppnade förrän på eftermiddagen. Inte alls förmiddagsöppet.

Mannen tyckte vi kunde gå till byn Poully sur Loire. Jag kollade, tre timmar… det blev bilen istället. Och en vägvisning av navigatorn som skulle ha ut oss på motorväg med vägavgift igen. Han som körde vägrade och jag hittade en annan väg. Eller kostig, men vi kom fram iallafall.

Byn var ganska fin, vi provade och köpte lite vin. I Sancerredistriktet odlar man bara två druvor, vita Sauvignon Blanc och röda Pinot Noir. Dessa växer på olika jordmåner; flinta, lera eller kalksten och så varierar man dessa i vinifieringen och lagringen, mest på ståltank men även på ekfat.

När vi körde hem, jag hade spottat och tog ratten och kommandot och struntade i vad både GPS och Man sa, och följde skyltarna. Gammaldags och pålitligt och vi kom hem till hotellet utan vare sig motorväg eller grusväg.

Vi gick ut i Sancerre igen, och kom förbi en servering där mycket folk satt i solen, och hörde matklockan ringa. Mannen gick och pudrade näsan, eller vad nu män gör, och jag kollade den uppsatta menyn på engelska och beställde in två varma getostsallader (17,50€/st ) och två glas husets Sauvignon Blanc. Vi fick maten och vinet, supergott både och, och en karaff vatten, och på det tog vi två kaffe. När servitören lade notan på vårt bord kollade jag, 75,80 €! Nänänä. Kollade noga och det var inte alls vad vi beställt, champagne bland annat. Kallade på servitören, som tittade på notan och frågade var jag fått den ifrån.

-You put it here!

Han kom med en ny nota, lite bättre, 66€, men inte rätt. Bland annat någon specialare för 49€.

In till gubben, glad att han pratade engelska, och klagade. Då påstod han att getostsalladen kostade 24,50 st och menyn som suttit uppe visste han inget om. Jag betalade och lovade att varna alla för att äta där, så om ni kommer till Sancerre ät inte på Brasserie du Piton! Gå till Restaurang Remprat istället!

Eftermiddagen fortsatte med ett lokalt vinhus och Maison de Sancerre, vinmuseet, som förutom vinprovning och intressant information även bjöd på en filmvisning i 4D. Glasögon på och filmen började. Stolarna skakade, ånga, varm och kall luft strömmade över oss, föremål tycktes flyga ut i lokalen och vi fattade precis hur både skörd och vinifiering går till. Och Siri tyckte det var jätteläskigt!

I morgon rullar vi vidare söderut för ytterligare en natt i Frankrike, som förresten liknar Skåne!