När vi vaknat i vårt rum i Malaga och kommit ut med Siri upptäckte vi att det var 1) nästan folktomt, 2) alla gator var våta. På vår lilla terrass var det inte blött, så vi förstod att gatorna var nytvättade.

Det ingick frukost i övernattningen. En precis lagom frukost med kaffe eller te, yoghurt med frukt, en skiva rostat bröd med tomat och ett glas juice. Man kunde välja till med allt möjligt extra, men eftersom min mage väckt mig flera gånger under natten och undrat vad sjutton jag gjort fanns det inte på kartan att beställa in mer.

Då vi bara hade en timmes körning till nästa stopp bestämde vi att checka ut, lämna väskorna i bilen och stanna i Malaga fram till sena eftermiddagen.

Första upptäckten var att Pablo Picasso var född i grannfastigheten, runt hörnan. Hans museum ligger längre ner i gamla stan och vi hade missat att boka biljetter och var osäkra på om Siri fick följa med.

Hundar var annars välkomna att följa med in på de flesta ställen i klädesaffärer och restauranger. Dock inte i livsmedelsaffärer eller på marknaden, därifrån blev vi utschasade! Men vi hann gå en länga där, förbi stånden med färsk fisk och skaldjur. Försäljarna ropade att just de hade bäst och färskast varor, och jag önskade att jag kunde fylla resväskan och ta med mig tillbaka. Mindes dock när jag för flera år sedan när jag lagt ut plast som varit om fisk i bilen för att slänga när jag körde och handlade, och sedan istället cyklade till affären för solen sken. I två veckor. Och hur bilen luktade sedan….

Mannen ville ha ett par nya chinos, och han har inte nappat på högst fem nya plagg om året, så det blev en del vändor in i affärer. Nästan så att jag saknade den gamla goda tiden när han var helt ointresserad, och hängde inte rätt plagg, i rätt storlek och färg direkt innanför dörren så fanns det inte och han gick vidare. Fast då blev jag tokig på det.

Nu hittade jag så klart massor jag ville ha när Siri och jag fördrev tiden i väntan på honom. Men än så länge vinner min envishet över köplusten! Behöver jag verkligen en tjocktröja till, nu när det blir vår? En blommig kinajacka provade jag två gånger och hängde tillbaks.

Vid lunchtid var gatorna och uteserveringen lika lika fulla av folk som de var på kvällen. Vi lyckades få ett bord i solen och åt en perfekt Ceasarsallad innan vi gick någon timme till och njöt innan en cortado och vidarefärd mot Nerja.

Vi har hört mycket gott om den orten och hade beslutat att stanna en natt där. Hotellet hade ingen parkering utan rekommenderade Mercadonas tvärs över gatan. Vi hittade hotell och Mercadona, men ingen parkering där. Till slut såg vi en annan P-skylt där det stod ledigt och körde in. Det var någon typ av gated community där man kunde stå mot betalning. Med hjälp (?) av Google maps hittade vi tillbaka till hotellet efter en kvart.

Trappan när vi kom in i porten…

Suck. Men rummet var fint, med två stora sängar och rymligt badrum. Tavlan på väggen fick mig att tänka på ett deprimerat barn jag hade på dagis på 70-talet som målade i den färgskalan. Han skickades till psykolog av dagisläkaren. På det rika 70-talet kom en läkare till kommunalt dagis en gång i veckan och undersökte barnen.

Ibland hittar man guldkorn och det gjorde vi med restaurangen vi hittade till middagen. En liten restaurang precis runt hörnet, mysig, med otroligt god mat och fin service av förmodligen dottern i huset, Carmen.