Vi anpassar oss ganska snabbt till livet och tempot i Spanien. Temperaturen inomhus har vi fått ordning på, och utomhustempen har också ordnat upp sig. I förrgår blev det till och med för varmt på vår terrass på gatuplan med över 40 grader, och vi funderade starkt på att gå till stranden, bara för att rub it in liksom, men det räckte med att gå upp på solterrassen däruppe där det fläktade lite grann.

För det mesta gillar jag att laga mat, och är hyfsat bra på att få det gott. En tidig tanke var att Mannen skulle stå för middagen varannan dag, men det har jag gett upp av ren självbevarelsedrift. Däremot ska han fixa det minst en dag i veckan, och det innebär att då går vi ut och äter. Vi har några favoritrestauranger och i går kväll skulle vi gå på en av dem, Cerveceria Torre, och gick dit bara för att upptäcka att de hade stängt och tagit semester några veckor. Nåja, det finns fler ställen och vi gick bort till Los Brisas som också verkligen är bra, men där fanns inga bord. Restaurangerna på torget är lite av en chansning så vi gick vidare til Plaza Nueva och bestämde oss för att prova Food Castel på andra våningen. De serverar indiskt (som jag inte gillar), mexikanskt eller italienskt. Vi delade först en nachoskål, helt ok, och beställde sedan in Penne con Gambas. Det var vackert iallafall, med en stor räka som kung på toppen över pastan med småräkor och dränkt i en alldeles för söt sås. Nu har vi provat det stället och strukit det från listan med tänkbara alternativ.

På morgnarna startar åtminstone jag alltid den långa hundpromenaden på fastande mage, men gärna en kopp kaffe först så jag vet vad som är upp och ner, även om jag sedan dricker grönt te till frukosten.
Oftast blir det också en cortado-paus på vägen, men det har hänt två gånger den här veckan att vi tröttnat på att vänta och rest oss upp och gått igen utan kaffe. Personalen på vårt favoritcafé vid havet varierar nämligen. Bäst och snabbast är en tjej som heter Bianca, är hon där och tar upp beställningen vet vi att vi får den så snabbt det går. Sedan är där bland annat en annan ung kvinna som helst kollar sin mobil eller pratar med två besökande väninnor, och den trion påminner starkt om gruppen the Mamas, även om jag aldrig hört de här ta en ton.
Hon hade fått full pott på platsliggningen, för hennes tempo är helt obefintligt, om inte den äldre kvinna som vi tror är chefen är där, för då blir det sådan fart på henne att alla hennes behag, både fram och bak, kommer i svängning.

Svängning kom jag också i en morgon; Siri lekte med några större hundar i parken, alla lösa och lyckliga, och hon tänkte sladda in mellan mina ben. Jag hade farten uppe och, även om jag gick med stavarna som jag gör på morgonrundorna, föll jag så klart. Tack och lov slog jag mig inte, tyckte bara det var otroligt pinsamt när de spanska hundägarna kom framrusande och skulle hjälpa tanten upp. Mannen blev nog räddast av alla, han såg framför sig hur han skulle få plocka fram den vita rocken och ta hand om mig ett år till…

På tal om att hjälpa mig var han, Mannen alltså, artigare innan jag blev återställd och kunde gå ordentligt igen med mitt nya knä. Då erbjöd han mig hjälp över alla hinder, som en riktig gentleman, nu stegar han iväg, och när jag påpekar det påstår han att jag ändå bara säger JAG KAN SJÄLV!
Och det har han kanske rätt i.

Min gamla iPhone lade av och vägrade laddas strax före nyår, så jag var nödd och tvungen att skaffa en ny, och den kommer fram väldigt ofta på promenaderna. Kameran måste testas och det finns mycket vackert att fotografera här. En skillnad mot den gamla mobilen är att nu går det att zooma med bibehållen skärpa.

Morgonrundorna är guld värda!

Det är alltid roligt att iaktta folk. Spanjorer är glada för social gemenskap, och man ser ibland dukade långbord utanför mindre hus, där det sitter rätt stora grupper av människor och äter eller dricker och pratar. Och de pratar fort, jag har inte en chans med hörförståelsen där. I parken utanför där vi bor sitter det inte sällan grupper av ungdomar, absolut inget störigt, men bostäderna är ofta små och man träffas utomhus. När jag växte upp i Malmö hängde vi vid kiosken eller på lekan om vi var fler än två och det inte fanns någon som bodde i villorna i närheten vars föräldrar öppnade upp för oss.
I morse såg jag en äldre man med snuggan i mungipan som mycket fundersamt kollade på oljestickan i sin bil, äldre den också, och på stranden står det ofta de som fiskar med kastspö.
Det syns tydligt på klädseln om det är inhemsk befolkning eller turister. Spanjorerna klär sig efter almanackan, nu är det januari, då har man vinterkläder, punkt slut. Och ju mer nyanländ, desto mindre kläder på. Temperaturen ligger på mellan 18-25 grader på dagarna och betydligt svalare när solen går ner eler försvinner bakom de jättelika benjaminfikusarna i parken. På dagarna är vi alltså turister, men när solen gått ner byts vår klädsel till spansk stil.

En målsättning den här resan är att göra minst en utflykt varje vecka. Det finns mycket att uppleva i Spanien, och vi kan ju inte bara sitta här och uggla. Jag har fyllt Google-kartan med gröna flaggor som markerar platser att besöka.
Denna vecka åkte vi lite nordväst inåt landet till Carmen del Campillo. Den sista delen av vägen dit var otäck att köra, smal som attan och med massor av kurvor. Nu var vi där en ganska lugn tidpunkt, men jag vill inte tänka på alla möten när det är många på väg dit och hem på samma gång.
Casa Morisca, som det också kallas, är ett gammalt moriskt hem, nu ett tehus, där ägarna har öppnat upp en stor del för besökare. Lite som Kulturen i Lund eller Skansen, man kan gå ut och in i olika byggnader och se hur det var förr. I ett rum vi kom in i satt ett väl moget par och kysstes. Mannen i paret såg lätt irriterad ut när vi kom. Och ännu surare när vi gick tillbaka för det var en återvändsgränd vi kommit in i, och han hade kommit längre i sin offensiva framfart med damen.
Både inomhus och ute i den fantastiska trädgården står bord med stolar utspridda, och när man sätter sig kommer det strax någon och frågar om man vill ha te. Det ingår i inträdet, (8€ pp) men de söta kakorna typ baklavas, får man betala extra för.