För en dryg vecka sedan ringde en kvinna från Valencia, från något hälsodepartement eller liknande, och undrade om jag och Mannen varit och vaccienerat oss på vår läkarstation här i byn. Jo, det stämde, sade jag. Den mycket vänliga damen som pratade bra engelska talade om att våra europeiska hälsokort inte registrerats, och det stämde nog också, för jag hade inget minne av att vi visade dem. Men det var lätt att lösa, vi kunde bara gå ner och visa dem, så de kunde lägga in dem.

Dagen efter gick jag in om läkarstationen på morgonens hundrunda, medan Mannen stod utanför och väntade med Siri. Det var inte någon av de vanliga som satt bakom disken, utan en äldre man och en yngre kille, typ praktikant. Längst fram stod en dam i min ålder som ville bli vaccinerad och tydligen hade bokat en tid för det. Den äldre mannen kollade hennes uppgifter och lämnade tillbaka hennes lapp och sade (på spanska) att hon inte var registrerad där. Damen fattade noll. Han undrade var hon fått tiden, och var hon bodde och hon fattade fortfarande absolut ingenting.
Eftersom han mycket tydligt visade vad han tyckte om att hon inte fattade, himlade med ögonen, slog sig för pannan osv, klev jag fram och lekte tolk till engelska. Jag vet inte varifrån kvinnan kom, för hon fattade inte mycket engelska heller, men jag lyckades få fram att hon bodde i byn söderöver, som också tillhör kommunen och hade registrerat sig uppe i huvudorten. Jag framförde det till charmgubben bakom disken, för så långt sträckte sig mina spanska språkkunskaper. Han tillhörde definitivt inte den gruppen av spanjorer som tycker det är jättepositivt bara man försöker, utan hans minspel talade om att även jag ansågs som tappad med huvudet före. Jag framförde till damen att hon skulle åka upp på läkarstationen i Pilar efter klockan två på eftermiddagen istället. Vet fortfarande inte om hon fattade.

Så var det min tur, och jag var glad att jag hade använt översättningsappen för att kunna förklara mitt ärende. Alltå, jag hade blivit uppringd av en kvinna från Valencia som sagt att vi glömt att registrera våra EU-kort när vi blev vaccinerade för några veckor sedan.
Jag är rätt säker på att det var begripligt, men det var jag tydligen ensam om. Surgubben bad mig upprepa, vilket jag gjorde, varvid han vände sig till praktikanten och frågade honom vad jag ville. Ville jag bli vaccinerad?
– No, no, bara registrera de här korten sedan vi blev vaccinerade.
– Varför?
– För att en dam från någon myndighet i Valencia ringt och sagt att det skulle göras.
Gubben tar upp korten, tittar på dem och undrar vad det är. Han ser att det står något på dem som han inte kan läsa, och det är då praktikanten får rycka in som hans förmodligen glömda glasögon. Praktikanten undrar, fortfarande på spanska, om jag har något SIP-kort (som man får som deltidsboende här och ska visa i vården) och ID. Jodå, allt fanns med och jag räckte över både Mannens och mina handlingar. Då får gubben nog, reser sig så stolen nästan välter, pekar på praktikanten att han ska ta över, och sedan går han och sätter sig i hörnan och har fruktstund.
Den stackars praktikanten knappade på alla tangenter han hittade på datorn, tog kopior på våra dokument, rev sig i huvudet och bad mig komma tillbaka om två veckor. Jag hoppas att någon av de ordinarie kommit tillbaka i tjänst då.

Jag har tydligen uppnått en ålder som tilltalar bedragare, för den senaste veckan har det skett två förök att lura av mig pensionen.

Först ringde ett nummer från Sverige och en inspelad röst talade om att det var från Klarna, och att en överföring på 200€ skulle göras från mitt konto. Om jag godkände skulle jag trycka 1, om jag inte godkände 2 och om jag ville tala med deras handläggare 3. Jag lade på istället, med misstanken att ”handläggaren” kunde hjälpa mig om jag bara loggade in på kontot och öppnade skattkistan.
Så jäkla dum är jag inte. Senare läste jag också att Klarna varnade för just detta.

Nästa fula försök handlade om min konst.
Jag fick ett medelande på min Facebook-sida från en kvinna i New York, där hon skrev att hon sett ett av mina foton och blivit fullständigt betagen av det och undrade om det fanns någor exemplar i upplagan kvar till salu, för hon ville köpa det.

Så klart blev jag glad och smickrad, och svarade henne att jag inte kunde svara säkert förrän jag kom hem om två veckor, om det inte handlade om den minsta, för där visste jag att det fanns kvar.
Det var den hon ville ha, och undrade om jag kunde skicka den till New York om hon betalade frakten. Självklart! Jag hojtade på Mannen att lägga in en flaska Cava i kylen.

Kvinnan i NY ville betala till mitt Paypalkonto direkt, och jag svarade att det inte var någon panik, jag kunde inte skicka den förrän in i december. Det spelade ingen roll, hon ville betala nu direkt så hon visste att hon fick den. Här började mina varningsblinkers harkla sig lite lätt. Varför var hon så på? Hon fick beloppet och skrev två minuter senare att hon betalt in det och undrade om jag fått pengarna. Kollade mitt paypalkonto och nix, ingen avisering om inbetalning, vilket jag svarade henne. Kolla din mail om de skrivit att den är på väg, skrev hon.
Inget där heller, svarade jag. Kolla skräpposten, rådde hennes partner henne att fråga, för ibland hamnar det där. Och där låg ett mail, med varningsflagga från Gmail att det såg ut som fake, med PayPals logga och allt.
I det stod att beloppet var för högt för att jag skulle kunna ta emot det, att jag hade en lägre begränsning på belopp jag kunde ta emot. Men – om avsändaren av pengarna satte in ytterligare 200 USD skulle det gå bra.

Nu var det blixtljus på mina varningsblinkers. Jag svarade ”köparen” vad jag fått från ”Paypal” och att det var obegripligt.
Hon svarade att det berodde på att hon hade företagskonto och jag privat. Det är bara det att även mitt PayPal är knutet till mitt företagskonto, och att jag bara har begränsningar på belopp jag betalar ut, högre belopp får jag verifiera extra då. Och jag har tagit emot högre belopp än det nu aktuella tidigare.
Nu tyckte bedragaren att hon betalt in de 200$ extra och att hon litade på att jag skulle betala tillbaks dem direkt.
Nu bad jag Mannen ta ut Cavan ut kylen igen.
Och skrev till henne att jag kontaktat PayPal och väntade på deras svar. Sedan fick jag ett antal mail, allt otrevligare och nästan hotfulla, från henne hela kvällen om att hon ville ha sina 200 dollar.
Några pengar har fortfarande inte synts på mitt konto, hon har gett upp, och eftersom Mannen inte hörde vad jag bad honom om och Cavan stod kvar i kylen drack vi upp den för att fira att jag inte gått på det.